Vad är lycka? Vad är glädje? Vad är livet? Frågor som dessa formas utan uppehåll i mitt huvud. Frågor som är viktiga, men omöjliga att svara på. Frågor som förföljer en, hela livet ut, alltid närvarande. Pennan som glider över pappret ger form åt frågorna. Historier växer fram, ett helt liv gestaltas i en enda bild. En sådan bild föddes idag. Hon föddes, en flicka med svallande hår. Pennan är så mjuk att det inte går att sudda. Hon är perfekt som hon är. Hennes korpsvarta lockar har ingen lyster, men ett lekfullt leende infinner sig snabbt på hennes läppar. Flickans vänstra öga dröjer, men när det växer fram är också det rätt. Skönhet sitter mycket riktigt på insidan. Hennes ansikte är snett, och proportionerna stämmer inte. Men hon ler ändå. Varför vet ingen. För vad är livet, när man inte har något? Hon kommer le i evighet, hennes ansikte för alltid bevarat i pappret. Inget prisvinnande konstverk, men en tanke värd att stanna upp och tänka på. Ett leende som ger många svar, men lämnar många frågor efter sig. Varför ler hon? Det vet jag inte. Men hon ler, och det räcker. Mina tankar ler.
~My thoughts are stars I can't place into constellations~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer värmer på kyliga kvällar.